I går sjöng vi på en fest på Kulturhusets tak. Skönt att skrika ut över stan under bar himmel. Sedan åt vi upp all mat, drack upp allt vin, ockuperade tv:n, fotbollsvrålade, dansade på scenen och gick hem sist.
På väg till Riches bardisk! En av våra originellaste scener. Handväskan la man helt sonika på sprithyllan bakom sig, publiken hade man nedanför fötterna, som om de skulle beställa. Röst ur publiken efter konserten: "Det här är en av mina tio-i-topp musikupplevelser."
Vår vernissagekonsert blev mer konstfull än konstig trots att det var urpremiär för Wuthering heights - för så fort vi kom ut i ljuset kunde alla som genom ett trollslag plötsligt texten och behärskade alla svåra partier. Kalla mig, Let my shoes lead me forward och Go west var som fiskar i kölvattnet efteråt. Som blommor på en sommaräng. Jordgubbar på en glassbomb.
Och här finns bilder från Botkyrka konsthalls lager. En damkör byter om utan speglar! Helt sjukt. Men vi kunde hänga våra kläder på inplastade konstverk. Och fika i Tumba centrum. Och här är så klart fler bilder.
Imorgon är det nationella Sweptawaysdagen. Vi firar med två gig (som sagt, Botkyrka konsthall kl 13 och Riche kl 20) samt med uruppförandet av vår version av den här.