Vår vernissagekonsert blev mer konstfull än konstig trots att det var urpremiär för Wuthering heights - för så fort vi kom ut i ljuset kunde alla som genom ett trollslag plötsligt texten och behärskade alla svåra partier. Kalla mig, Let my shoes lead me forward och Go west var som fiskar i kölvattnet efteråt. Som blommor på en sommaräng. Jordgubbar på en glassbomb.
Och här finns bilder från Botkyrka konsthalls lager. En damkör byter om utan speglar! Helt sjukt. Men vi kunde hänga våra kläder på inplastade konstverk. Och fika i Tumba centrum. Och här är så klart fler bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar